I januari 2003 drabbade några elever från Apelgårdsskolan på Rosengård samman med byggjobbare som renoverade deras skola. Bygget stoppades i flera veckor och en elev stängdes av från undervisningen. Skolan omgärdades av höga staket för att hindra flygande stenar och flaskor från att träffa byggjobbarna. Något år tidigare drogs en del bussturer till området in sedan bussarna utsatts för stenkastning. Båda händelserna fick stor uppmärksamhet i medierna.

- Den som vill försöka förstå måste nysta i en härva av språksvårigheter, kulturkrockar, socialt utanförskap, arbetslöshet, trångboddhet och integrationspolitiska misslyckanden, men det är inte hela bilden av Malmöstadsdelen Rosengård, skriver Tove Lifvendahl.

Tove Lifvendahl flyttade till Rosengård några veckor vårvintern 2003. Hon träffade skolpersonal, fritidsledare, elever och föräldrar, entreprenörer, hyresvärdar och politiker för att försöka hitta motvikter till massmediernas schablonbilder. Samtalen kretsade främst kring Rosengård, men ledde in på de problem och utmaningar som är generella och av stor vikt för hela Sverige. Det är hennes berättelse.

Man behöver inte gå över ån efter vatten. I boken diskuteras ett antal åtgärder eller reformer som skulle kunna genomföras omedelbart och som skulle göra livet lite lättare för människor i Sverige i allmänhet och för många i Rosengård i synnerhet.

Tove Lifvendahl är frilansskribent och samhällsdebattör; läs mer på www.lifvendahl.com.

Läs pressmeddelandet ->