Det var 1981 i ett anförande för Svenska Metallindustriarbetarförbundet statsminister Olof Palme beskrev Arbetsgivareföreningens propagandister som hatets och illviljans kolportörer. Det var under löntagarfondsstriden då det svenska näringslivet hotades av socialisering. Den som motsatte sig detta beskrevs i vänsterretoriken som ondsint och illvillig. Att näringslivet deltar som en egen röst i samhällsdebatten har varit kontroversiellt, på vänstersidan men också inom vissa delar av borgerligheten. Påståenden om att kapitalet vill styra dina åsikter har kantat SAF:s och Timbros verksamhet ända sedan en intern promemoria från Arbetsgivareföreningens informationsavdelning läckte ut i pressen 1971. En promemoria som till innehållet var föga mer uppseendeväckande än vilken nutida kommunikationsplan som helst. Det faktum att företagarna gav sig in i den politiska diskussionen blev föremål för en intensiv debatt, inte minst i pressen. I Hatets och illviljans kolportörer får vi följa denna debatt genom fyra decennier, genom det radikala 70-talet, löntagarfondsstriden, grundandet av Timbro, globaliseringsdebatten kring millennieskiftet och mycket mer. "En skattkammare för den som genom äkta citat vill veta debattens ton under sjuttio- och åttiotalen." Staffan Heimerson, journalist "En gedigen och tydlig genomgång av drygt 40 års hårda ord från löntagarfonder till drogliberalism. Ovanligt underhållande opinionsbildning." Agnes Arpi, journalist