Den fromma kvinnan kunde vara nyckfull, vällustig och grym som naturen själv, i samma stund välvillig som fruktansvärd: härskande över hela Egeiska havet, över Frygien, Syrien, Anatolien och hela västra Asien. Hon kallas Ishtar i Babylon, Astarte hos de semitiska folken, Gaia, Rhea eller Kybele hos grekerna och i Egypten finner man henne i Isisgestalten. I Örnsköldsvik hittade man henne på Nygatan och när hon hade duschat tog hon på sig samma vita stringtrosor som hon hade haft på sig igår. När hon betraktade sig själv i spegeln såg hon vad alla kunde se: de blå ögonen, den raka hållningen, den slanka midjan, armarna i sidorna och tummarna pressade in mot ländryggen – och hon rodnade när hon jämförde sig själv med ett stående erbjudande – skratta så skrattar jag med dig, den fromma Emma, tänkte hon. Förr alltid morgonpigg, den gudfruktiga flickan i spegeln, nuförtiden alltid morgontrött.