Högskolan är en samhällssektor där graden av dynamik och omvandling inte är påtagligt hög. Få nya aktörer etablerar sig, och perspektivet är allt som oftast snävt nationellt. Det är beklagligt. Ur såväl studenters och forskares som lärosätenas perspektiv torde ökad mångfald och internationalisering i den högre utbildningsvärlden vara positiva inslag. Allt fler länder visar intresse för att stärka sin högre utbildning genom utländska etableringar. Förra året fanns det omkring 200 utländska filialcampus runtom i världen, och drygt 30 nyetableringar var under planering. Antalet filialcampus ökade med 23 procent mellan 2009 och 2012. Sedan 2009 har filialer öppnat i 22 nya länder. I rapporten "Sverige som universitetsmarknad" av Patrick Krassén, policyanalytiker vid Svenskt Näringsliv, föreslås åtgärder på flera områden för att underlätta etableringen för nya aktörer inom högre utbildning, både svenska och utländska. Regelverket för att få tillstånd är svårförutsebart och innebär betydande trösklar för etablering. Det bör ses över. Insatserna för etableringar av utländska universitets filialer i Sverige behöver samordnas tydligare mellan regering, svenska lärosäten och intresserade kommuner. Regeringen bör också sätta upp som konkret mål att få en filialetablering i Sverige till 2020.