Jag var 16 år, med hela livet framför mig. Jag hade tankar om gymnasiet som den bästa tiden i ens liv. Plötsligt byttes drömmarna om framtiden ut mot den värsta tiden i livet. Pappas hudcancer spred sig. Och fort gick det. När den egna cancerdiagnosen dök upp kom väldigt många frågeställningar. ?Hur ska man förhålla sig till att kanske ha fått en släng av en potentiell dödlig sjukdom?? Ska jag fortsätta gymnasiet eller ge upp och hoppa av när valmöjligheten ges? Drömmarna om framtiden finns kvar, men vad har framtiden att erbjuda?