Att barnen flyttar hemifrån är en omvälvande förändring, fullt i klass med att bli förälder. Står mamma fortfarande och snyter sig övergivet i förklädet? Saknar pappa sin försörjarroll?Nix. Det tomma boet är sig inte likt. Livet efter barnen har blivit en livsfas bland många.    I genomsnitt har en femtioåring numera 30–40 år kvar att leva. Få föräldrar har fler än ett eller högst två barn. I en tid när barn inte bildar egna familjer förrän sent i livet, har det fulla boet förvandlats till en utdragen parentes.    Komplikationer saknas inte: Numera gifter sig barnen ungefär samtidigt som föräldrarna skiljer sig. Barnen får egna barn först i en ålder när tidigare generationer gladdes åt barnbarnen. Och mitt bland bröllopsbestyr och skilsmässopapper ändrar middagssamtalen karaktär: Nyss handlade de om dagispersonal och föräldramöten. Nu gäller de biståndsbedömare och anhörigträffar.    Helt lätt är det sannerligen inte. Föräldrar på väg mot sin egen ålderdom våndas över att de önskar livet ur sina egna gamla föräldrar hellre än att de ser dem bära haklapp och blöjor. Och relationerna i det tomma boet förändras radikalt: Förhållandet till urgamla föräldrar visar sig vara en annan än den man har till medelålders föräldrar. På samma sätt är relationen till vuxna barn en helt annan än till tonåringar för att inte tala om att relationen till ingifta och mer eller mindre lösspringande sambor är något HELT annat än till barnens kompisar. Eftersom fyrtiotalister är sig lika även i detta skede av livet får nya tabun stryka på foten: Måste man verkligen tycka om sina vuxna barn bara för att man älskar dem? Samt: Är det okej att börja jobba över jämt när barnen inte kräver ens närvaro?    Ska man bekräfta tvåsamheten genom att sjunga i kör ihop? Eller bryta upp för att börja om med färdigrenoverad motorcykel? Båda hemma jämt? Ingen någonsin hemma? Den ena i full blom, den andra på sparlåga? En älskar golf, den andra hatar bollar? Flytta? Vart? Isär? Varför?    Det tomma boet är proppfullt –  men med helt andra diskussioner och komplikationer än om vem som skjutsar till fotbollen.    Det tomma boet är en personlig, humoristisk skildring att läsa, skratta åt och känna igen sig i om livet efter barnen. För med fyra barn – numera rejält utflugna – har Lena Katarina Swanberg haft anledning att fundera en hel del över ämnet.