På kvällarna satt människorna och de två bofasta katterna, de rättmätiga katterna, i vardagsrummet medan Rufus låg under badkaret. Men så en kväll dök Rufus upp i vardagsrumsdörren, och det var en dramatisk syn, för där stod en representant för de fattiga, de utstötta, de förorättade, och påtalade sin existens inför de varma, de välnärda, de privilegierade. Han sneglade på sina två kattrivaler, men riktade sin intelligenta blick mot oss. Vad skulle vi säga?

I Rufus delar Doris Lessing med sig av en lika själfull som insiktsfull betraktelse av de katter hon bor och omger sig med. Här finns Prins Charlie, El Magnifico, men framförallt katten Rufus: en stukad och av livet märkt hankatt, en tacksam insmickrare, en avvaktande observatör - och en sann överlevare.