" Det första, som blifvet mig klart här hemma i
Sverige är, att jag måste se efter hvad ursäkt jag
kan ha för min stora djärfhet att måla! Jag, en
gammal kvinna som målar,måtte vara något riktigt
förargelseväckande - det retar konsten i vårt land"
Dessa ord formulerade Anna Nordgren i sin dagbok
när hon i början av 1900-talet återkommit till
Sverige efter mer än 25 år utomlands. År som burit
på internationella framgångar och uppmärksamhet
som få svenska konstnärer uppnått vid den tiden.
Det innebar dock inte automatiskt framgång på den
svenska konstscenen. Hemma i Sverige gällde
nationalromantiken och hennes måleri ansågs
föråldrat. Hon blev bortglömt och under sina sista år
slutade hon att måla. Hon dog 1916.
Denna bok berättar om Anna Nordgren och hennes resa som bildkonstnär och visar på den framgångar och den internationella uppskattning hon fick.