Hur kommer datorerna att se på oss? När vi blir mindre och mindre viktiga för dem och deras utveckling samtidigt som vi själva förblir desamma – bundna av biologiska kedjor, slavar under destruktiva drifter? Om och när de börjar göra anspråk på känslor, vad kommer de att hysa för känslor gentemot oss? När de gradvis börjar avveckla oss, hur långt kommer denna avveckling att gå? Den svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alfvéns visionära framtidsskildring skrevs från början som en saga till ett barnbarn, men blev efter publiceringen 1966 mycket uppmärksammad och var till och med nära att sättas upp som opera av Karl Birger Blomdahl som några år tidigare gjort en succéartad uppsättning av Harry Martinssons ”Aniara”. Projektet lades tyvärr ned i och med Blomdahls hastiga bortgång och idag är Alfvéns verk nog relativt okänt för de flesta, samtidigt som det har en slags kultstatus i Silicon Valley tack vare dess förbluffande träffsäkra förutsägelser av allt från nätverkssamhället, molntjänster och smarta telefoner till den artificiella intelligensens möjliga konsekvenser för samhällets organisation och mänsklighetens framtida levnads­villkor. Denna utgåva innehåller dessutom ett längre efterord av konstnären Anna Lundh som i sitt konstnärsskap ofta återkopplar till och behandlar det idémässiga innehållet i ”Sagan om den stora datamaskinen”. Boken ges samtidigt ut i tre olika utgåvor – hårdband, mjukband och pocket – illu­strerade av konstnären Matti Kallioinen vars verk oftar kretsar kring människans tendens att besjäla tekniska artefakter och antropomorfisera döda ting.