När ett oväntat svek väcker upprörda känslor på en badort i franska Rivieran, stiger en äldre brittisk kvinna fram. I all diskretion börjar hon berätta om ett dygn i sitt förflutna tjugofyra timmar då hon, änka och tillbakadragen, oväntat förlorade fotfästet. Ett möte med en ung, spelberoende man vid ett kasino i Monte Carlo kastar henne ut i ett känslorus som varken förnuft eller uppfostran kan tygla. Hon dras in i ett drama hon inte kunnat föreställa sig och ställs inför en självbild hon inte längre kan känna igen.

Tjugofyra timmar av en kvinnas liv (1927) är ett av Stefan Zweigs mest fulländade verk en tät, elegant berättad novell som med kirurgisk precision skildrar hur ett enda dygn kan blotta en människas innersta motsägelser. Zweig skriver fram ett subtilt men laddat kammarspel där tidens moralkodex möter det oförutsägbara i människans känsloliv. Den yttre handlingen må vara enkel en kvinna följer en man men inre stormar av längtan, skam, ömhet och desperation ger texten en dramatik som rör sig långt utanför novellens sidor.

Verket är inte bara en psykologisk berättelse, utan också ett moraliskt porträtt av individens kamp mellan plikt och drift, mellan livslögner och sanningens obarmhärtiga klarhet.

I översättning av Hugo Hultenberg.

STEFAN ZWEIG [18811942] var en österrikisk författare, essäist och kulturopinionsbildare, vars berättelser präglas av både intellektuell skärpa och emotionell nerv. Under mellankrigstiden var han en av Europas mest lästa författare, känd för sin förmåga att gestalta det mänskliga psyket i dess yttersta utsatthet. Tjugofyra timmar av en kvinnas liv visar honom på höjden av sin konst en koncentrerad moralisk tragedi i novellform, där en enskild upplevelse får existentiella dimensioner.