Rätten antas vara tillgänglig för alla, men alla har inte samma möjligheter att rättshandla eller att föra sin egen talan. Aktörer i rätten förväntas ha vissa egenskaper och förmågor. Om dessa saknas hos en individ kan välfärdsrättigheter som ska möjliggöra för personer med funktionsnedsättningar att leva som andra bli otillgängliga. Den rättsliga lösningen på detta problem är legalt ställföreträdarskap.

Alla människor är rättssubjekt. Frågan för avhandlingen är vilken betydelse det kan ha för ställningen som subjekt i rätten att rättssubjektet har en utvecklingsstörning. Frågan utreds både rättsdogmatiskt och normkritiskt. Rätten diskuteras som en subjektsskapande makt som upprätthåller och reproducerar en varande-norm av betydelse för alla som vill agera med rättslig verkan. För att tas på allvar i rätten måste rättssubjektet, själv eller genom en ställföreträdare, leva upp till det ideala sättet att vara som människa i rätten.