I en värld på randen till ett förintande krig för en man och en kvinna hemliga samtal via krypterade meddelanden. De har aldrig träffats, men båda är utvalda och för evigt sammanlänkade.
En atomubåt får en plötslig order om avfärd. Upp-draget är farligt och okänt för alla i besättningen, mannen är en av dem. Under havets yta är männen avskurna från all kontakt med omvärlden. Vad som än händer är de utlämnade åt varandra.
Vad händer med en människa när hon är omgiven av främlingar? Främlingar som skulle kunna bli till fiender. Vad gör en man om den enda människa han litar på är oändligt långt ifrån honom, och den länk som binder dem samman är skör och opålitlig?
David Norlin, bor i Göteborg med fru och två barn. Han är psykolog och arbetar för närvarande med en avhandling om föräldrar till barn med funktionshinder. Så här skriver han om arbetet med debutromanen:
»När arbetet pågick som mest intensivt var berättelsens gestalter ständigt närvarande i mina tankar. När som helst kunde de låta höra av sig för att dela någonting ur sina liv. Hur det såg ut där de befann sig. Vad de kände. Vad de tänkte. Vad de innerst inne drömde om. Till slut var det nästan som om de kunde prata med mig. Som om en röst på en brusig linje sa: Du är den ende som kan berätta min historia, så skriv om mig. Sluta inte. Utan dig upphör jag att existera.«