De var på väg, igen. Olof var på väg till, men Alma var på väg från. Tillsammans, delar de ovissheten om vad som väntar, hopp om att det ska bli något bättre, tro på att de ska hitta lyckan och ett hem. Liv är deras gemensamma kärlek, en liten solstråle till flicka som växer fort. De kommer till en plats, där de finner nya vänner, och får en trygg vardag för Liv att växa upp i. Olof kan fortsätta att arbeta med det han älskar, och Alma har ett eget hem, med sin egen trädgård, och sin familj att ta hand om. Men i minnet finns fortfarande den stora kärleken, och känslorna är kvar någon annanstans. Hur mycket av sig själv kan man offra, för andras lycka? Går det att glömma sina innersta känslor, och slutar man någonsin att hoppas? Finns det något som ett förutbestämt öde, och kan någon, eller något, i så fall ändra på det? Liv får både en stor, lurvig vän, och en vän för livet, men hittar också sitt kall, medan hon växer upp och kommer i tonåren. Hon älskar sin mor och sin far,trots att de inte är hennes riktiga föräldrar. Men ju äldre hon blir, desto mer inser hon deras olikheter, och lär sig förstå att kärlek och känslor inte alltid är så självklara, eller valbara. Far, vill gärna hålla henne tillbaka, låta livet komma till henne och finns alltid där, medan mor uppmuntrar henne att komma ut och uppleva. Tillsammans besöker mor och dotter slott, kungligheter, andra städer och finner gudomlighet i en domkyrka. Men livet är inte alltid så enkelt, eller självklart. Ibland händer det otänkbara. En historisk roman, om människor, livet och det som är starkast av allt, kärleken. En bok som berör, med karaktärer så starka att det känns som om du lever med dem, och du kommer att sakna dem efteråt.