Allt börjar med ett brev. Ett brev som säger att Zahin inte får stanna i Sverige. Vart ska han ta vägen? Han kan inte åka tillbaka till Afghanistan. Det finns ingen för honom där, och han vill inte lämna Zara, som också har kommit till Sverige utan sin familj.

Zahins första reaktion är att fly, ut i skogen – som så många gånger förut. Men så den natten brinner flyktingförläggningen ner, och det lilla samhället Bergås och människorna som bor där blir aldrig mer desamma.

Några av de som engagerar sig är 16-åriga Mira och 31-åriga Morgan. Först vill de bara hjälpa de nyanlända och dem som arbetar på flyktingförläggningen så gott de kan, men snart växer även deras känslor för varandra, och blir svårare att förneka, trots åldersskillnaden. Men hur kommer Miras bror reagera om han får veta? Och är det möjligt att han hade något att göra med branden?

Inspirerad av de människor hon mött när hon arbetat som volontär på ett mottagningsboende har Cannie Möller skrivit en vacker, sorgsen och hoppfull roman om kärlek, om att vänta, och om att leva.

“ALLA borde läsa Väntarna!” – Annas Fotnoter

“Det är en stark och gripande bok. Temat är väldigt aktuellt och det märks att den är verklighetsbaserad, den känns så äkta. En bok som inte gick att lägga ner förrän den var utläst!” – vilivonkansbooks på Instagram

”Jag fylls av ilska, sorg, medlidande, glädje, vemod, hopplöshet och hopp medan jag läser. Riktigt starkt!" – Sofies Bokblogg

Cannie Möllers väg till litteraturen gick genom teatern – efter att ha arbetat först som skådespelare och sedan pjäsförfattare gjorde hon sin romandebut 1983 med ungdomsboken Kriget om källan, en framtidsdystopi om de överlevande efter ett världskrig. Andra verk av henne är Augustnominerade Balladen om Sandra Ess och Med himlen som tak, för vilken Cannie belönades med Nils Holgersson-plaketten. Skrivandet har alltid varit viktigt för henne. ”Jag upptäckte det redan som barn, att med pennan i handen kan man få vara med om överraskningar – spännande äventyr och verkligheter där man tidigare aldrig varit.” Att få vara ute och vandra i naturen är också livsnödvändigt för Cannie, och det har influerat hur hon skriver.