Jag har passerat Slussen dagligen under 30 år utan att reflektera över Slussens ändlighet.

Boken fotograferades huvudsakligen 2014, Slussen var mycket sliten men fortfarande intakt. Jag skrev då "Nu när Slussen måste rivas fann jag det nödvändigt att dokumentera denna åldrande skönhet. En kärleksförklaring till vittrad betong, rostig armering och spruckna kakelplattor."

Idag är jag glad att jag ägnade ett år till att återvända och fotografera Slussen, som nu (år 2016) rivs och som snart inte längre finns mer än i våra minnen.