Silje Arngrimsdotter var bara sjutton år när pesten tog alla hennes släktingar 1581. Utsvulten och frusen och med två små barn att ta hand om sökte hon sig till likbålen utanför Trondheim för att söka värme. Märkligt nog var det bara en i isfolkets ätt som hjälpte henne i nödens stund - en man som Silje fann närmast djurisk och skrämmande, men underligt tilldragande på samma gång...