Då Marie frågar Olaf om han och Borghild är käresta, förstår han att folk lagt märke till att han tillbringar mycket tid på Konsuln... - Vill du att det ska hålla, Borghild? frågade han rakt på sak. De hade lite olika vanor. Hon var en fin och nätt stadsbo, och han var en lite långsam bonde, men i detta var de nog eniga. Om de skulle prata om det de hade tillsammans, kunde förvandlas till något mer, så var det han som måste börja. Han tog tag i hennes ena hand, och hon drog inte till sig den. Livet på Flomslett saknar inte prövningar, men Hank vägrar tro att det vilar en förbannelse över gården. Och allt eftersom tiden går så inser han att han trivs bra i Mathildes sällskap. Mycket bra.