Flannery O'Connors roman Ta himmelriket med våld (The Violent Bear It Away) i nyöversättning av Görgen Antonsson och med efterord av Therese Eriksson. En av litteraturhistoriens mest färgstarka och fängslande romaner - om pojken Tarwater och hans gammelmorbror.

Tarwaters födelse blev dramatisk. Hans höggravida mor dog i en våldsam bilkrasch och en polisman lyckades fiska fram den nyfödde pojken ur det totaldemolerade bilvraket. Pappan också död kort senare. Vem skulle uppfostra barnet? Det blev gammelmorbror. Långt ute på landet där många är ordentligt originalskruvade, enligt Flannery O'Connors gängse tillvarobeskrivningsmodell.

Tarwater växer upp med gammelmorbror som enda världs­förklarare. Gammelmorbror lär honom läsa, räkna, skriva samt den bibliska historien. Och hur man klarar livhanken ute på karga landet långt från all ära och redlighet.

Det är inte så att de är vänner, Tarwater och gammelmorbror, för de är båda hårda figurer med vassa kanter och obändiga viljor. Tarwater säger att han inte vill få sin hjärna invaderad av gammelmorbrors tankar, men tyvärr är gammelmorbror den enda han har att prata med.

Gammelmorbor är gammal och vet att han snart ska till att dö. Han har bara ett enda krav på pojken: När jag dör ska du gräva en djup grop åt mig och lägga så mycket jord över mig att hundarna inte kan gräva upp mig. Och så ska du sätta Kristi kors över graven så att jag i alla fall får en liten chans att komma till himlen.

Det är precis vad Tarwater inte gör, när gubben en morgon dör knall och fall vid frukostbordet. Istället för att gräva en grav bränner Tarwater ner hela stugan. Och så ger han sig ut i världen...

Och det är bara vad som händer på romanens första sidor.

Författaren till denna vidunderliga roman, Flannery O'Connor, dog 1964, blott 39 år gammal. Under sitt korta liv hade hon hunnit skriva två romaner och två novellsamlingar. Hennes författarskap är alltså inte omfångsrikt men kvaliteten och originaliteten är slående. Med tiden har hennes stjärna oavbrutet stigit och hon räknas idag med självklarhet till USAs absolut viktigaste skönlitterära författare genom tiderna.

O'Connor berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda - eller tvärtom goda. "Vanligt folk" visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar. Och i bakgrunden hörs alltid en omisskännlig o'connorsk hotfull ton - det är den som gett hennes berättelser genrebeteckningar som "grotesque" och "noir". Ofta börjar historien snällt, nästan idylliskt - och slutar i brutalaste våld.