Den tionde februari 1940 genomförs en razzia i hela riket. Landets ledning oroar sig för kommunister. Skoleleven Karin Rosengren blir drabbad av kriminalöverkonstapel Karlssons tråkiga besök, trots att hon inte själv är föremål för någon undersökning. Inte än i varje fall. Föga anar hon de svåra bryderier som inom den närmsta framtiden kommer att läggas som ett täcke över hennes tillvaro. På samma gång är lokförare Ansgar Österberg på evig resa fram och åter genom jordbruksbygderna i södra Roslagen. Den metronom som spårets skarvar utgör räknar tiden. Varenda ond minut måste han mata in under lokomotivets stålhjul. Runt honom dansar förflutenhetens skuggor kring. I radhuset en bit utanför Stockholms centrala delar dricker statsministern grogg och spelar bridge. Tobaksröken ligger tung i köket. Det är sent. Situationen är svår. Det är hans ansvar att hålla ihop samlingsregeringen. Om han snubblar faller den. Då ökar risken för att landet kastas in i kriget. Han har mycket att ta hänsyn till. Det gäller att spela sina kort väl. Men det är något han är bra på, att spela korten rätt. "Om aftonen far silversländorna med sina tjärbloss upp på himlafällen och var och en ska tända sin lanterna. Ifall en slända dör så släcks en stjärna. För varje gång det händer mörknar natten, ja även om det bara är en smula, och de orangea lysande girafferna blir lite mindre brandgula. Då gråter strandens alla mjuka stenar, ty dessa hårdnar utan nattens ljus, och när tills sist giraffens lyskraft falnat, då mals de mjuka stenarna till grus."