Boken är en skildring av livet i det diktatoriska Rumänien, hur det var att växa upp och leva under Ceausescus diktatur. Dumitra Hansson har på ett livfullt sätt skildrat den hopplöshet som hade landet i sitt våld. Man levde ständigt med rädslan av att tala fritt och inte veta vem man kan lita på. Dessa hopplösa köer till mat och att aldrig veta om det fanns något när man efter flera timmar väl kom fram och att det som fanns var av ytterst sämsta kvalité. Den värsta kön var den till «damen med den stora hatten» som enväldigt avgjorde om och när hon skulle lämna ut de «små» och «stora» blanketterna för att man ska påbörja processen att lämna landet. Det var inte bara Dumitra Hansson som flera gånger svimmade i denna långa kö. 1987 hade hennes man och pappa till deras två söner, Cristian och Alex, flytt landet. En omedelbar följd av detta blev att Dumitra blev avskedad från sitt jobb som lärare och blev utfrusen från samhället. De skulle överleva tills de fick lämna landet och det tog två långa år. De hade blivit "landets förrädare" och kampen för att lämna Rumänien och komma till det demokratiska Sverige var hård. De har gått igenom en massa obehagliga följder innan de började sin resa till det fria livet, ett liv i demokratin, ett liv i Sverige.