S:t Johannes var den lärjunge Jesu älskade och hans evangelium blev tidigt älskat. Det erbjöd byggstenar till den blivande trosbekännelsen. Det har särskilt utmanat tänkarna i asiens stora religionstraditioner. Ändå har evangeliet blivit misstänkt bland akademiska bibelteologer. Det är till synes olikt de tre första evangelierna. Vem skrev egentligen? Är det säkert att orden som läggs i Jesu mun verkligen är hans? I den här reflekterande kommentaren till det fjärde av kyrkans evangelier får läsaren följa den unge Johannes ända från dopstället vid Jordan, där Jesus döptes, och genom Galiléen, samarien och Judéen till Jerusalem och in på översteprästens gård och efter uppståndelsen åter till Galiléen och mötet vid en glödhög med bröd och fisk på stranden till Tiberias sjö. Johannesevangeliet har uppfattats som en djup teologisk framställning öppet för mystiken. Så är det nog, men samtidigt är det marknära och följer noga Jesus i spåren. Det myckna gräset på platsen för brödundret noteras, liksom att stenkrukorna med vatten i kana var fyllda till bredden och sedan förvandlades till välsmakande vin. Också vid dopstället i Ainon var det gott om vatten och när Maria smorde Jesus fötter i Betania fylldes huset av doften från väldoftande nardusolja.