Kyrkofadern Athanasios (298373), biskop av Alexandria, hör till en av den tidiga kyrkans främsta gestalter. Han är mest känd för att han mot arianismen höll fast vid att Sonen är av samma gudomliga väsen som Fadern. Arianerna menade nämligen att Sonen (Jesus Kristus) är ett skapat väsen, den första och högsta av alla skapade varelser, men inte Gud. Tre tal mot arianerna ingår i den kamp för kyrkans tro som Athanasios drev envist och med stor teologisk kunnighet i efterdyningarna av konciliet i Nicea 325, sammankallat av kejsar Konstantin. Där hade man bestämt tagit avstånd från arianismen och avsatt Areios. Men det blev också inledningen till en fortsatt strid där det en tid såg ut som om arianismen skulle få fullständigt övertag. När heresier tidigare avvisats var kampen snart över. Men den arianska striden kom i en ny situation som präglades av att den kristna tron hade blivit rikets religion, och därmed kom kejsaren att öva ett stort och ibland avgörande inflytande. Detta kom att prägla Athanasios levnad och kamp i hög grad. Av Athanasios har förut utkommit i svensk översättning Antonios liv, Artos 1991, ny upplaga 2004, Mot hedningarna och Om inkarnationen, Artos 2006.