Den 5 december 1931 sprängdes Kristus Frälsarens katedral i Moskva. Det var stadens största kyrka men den stod i vägen för det gigantiska Sovjeternas palats som Stalin ville bygga. Sprängningen kan ses som en symbol för den politik som den bolsjevikiska regeringen kom att föra efter oktoberrevolutionen. Religionen skulle krossas och då främst den ryska ortodoxa kyrkan. Från 1918 och några decennier framåt pågick den värsta förföljelse som kristendomen upplevt sedan det romerska imperiets dagar. Tiotusentals präster mördades. En stor majoritet av biskoparna miste livet på avrättningsplatser eller i fångläger. Kyrkligt aktiva kvinnor, ibland i åttioårsåldern, anklagades för påhittade brott och mördades med ett nackskott. Den här boken påminner om den ryska martyrhistorien under perioden 1918 38. Den skildrar tidslinjen, den berättar om förvisningsorter och återupptäckta massgravar. Med hjälp av de arkivdokument som numera finns tillgängliga skildrar den också enskilda öden. Ett särskilt avsnitt diskuterar vad en samtida svensk opinion visste om det öde som drabbade de ryska kristna under dessa skräckens år. Torsten Kälvemark är kyrkohistoriker och kulturskribent. Han har tidigare gett ut bland annat essäsamlingen Vägen mellan öst och väst och boken Aldrig förstummas - Arvo Pärt och musikens källor.