Jakob av Serugh är en av Syrisk-ortodoxa kyrkans främsta fäder och viktigaste lärare. Han är mest berömd för sina homilier. Han ska ha författat 763 homilier varav runt 400 har bevarats. Därmed står Jakob, efter Johannes Chrysostomos och Augustinus av Hippo, för den tredje största homiletiska skriftsamlingen från senantiken. I sin homilia Om Kristus outgrundlighet och jungfrufödelse samt mot dyofysiterna presenterar Jakob sin miafysitiska kristologi och därtill lägger han fram sitt grundargument mot den dyofysitiska kristologin som antogs av kyrkomötet i Kalcedon 451. Även när Jakob framställer en homilia som denna, alltså en dogmatisk och i någon mening polemisk homilia, gör han det med ett teologiskt språk som inte bara är bibliskt utan också symboliskt. Detta teologiska språk är typiskt för den tidiga syriska traditionen.