De nio delstudierna i denna bok utforskar på olika sätt hur människor skapar, använder och förhåller sig till rituella rum och heliga platser. De fyra första kapitlen har en historisk dimension. De avhandlar Lutherkyrkan i Helsingfors, som efter ett kvartssekel som restaurang och nattklubb åter blev en lokal för kyrkligt bruk 2016, kulturmötet mellan finskt och afrikanskt i Olukonda kyrka i Namibia årtiondena kring sekelskiftet 1900, mötet mellan tre väckelsegrupper i Tromsö på 1850-talet samt återbegravningen av samiska kranier i Lycksele 2019. I dag är naturen ofta ett rum för riter, helande och kontemplation. Ett av bokens kapitel undersöker människors val av plats för namngivningsceremoni, borgerlig vigsel och borgerlig begravning. Ett annat fokuserar på naturen som rituellt rum och helig plats inom den terapeutiska naturkontaktrörelsen. Ytterligare ett av de mer samtidsorienterade kapitlen rör cancerpatienters upplevelser av gudsmöten i sjukhusmiljö. De två avslutande kapitlen har litteraturvetenskaplig inriktning. Det ena handlar om rituell praktik i Lars Ahlins roman Kanelbiten, medan det andra uppmärksammar kyrkan som liturgiskt rum i Beppe Wolgers Jämtlandsdiktning. Boken Rituella rum och heliga platser ingår i forskarnätverket REHN:s skriftserie Studies on the Religious History of the North. De nio kapitelförfattarna kommer från Sverige, Norge och Finland. De två redaktörerna är knutna till Umeå universitet, Daniel Lindmark som professor i kyrkohistoria och Anders Persson som pensionerad universitetslektor i litteraturvetenskap.