Det pågår en fest på torget i byn vid havet, och medan byborna dansar och sjunger kan de i den till synes ändlösa junieftermiddagen urskilja en ensam, mörkklädd gestalt på den solbelysta platån ovanför byn. Det är monsieur Andesmas som sitter där framför huset han köpt. Han väntar på Michel Arc, som har lovat hjälpa honom att bygga en terrass som man i alla väder kan överblicka havet från.
Men Michel har förlorat sig i dansen på torget, liksom monsieur Andesmas sjuttonåriga dotter Valérie, för vars skull monsieur Andesmas köpt huset och ska låta bygga terrassen. Han har sedan en tid också köpt flera andra byggnader i byn och gårdar i trakten åt sin dotter, eftersom hon sagt sig vilja ha hela byn. Där han sitter i en korgstol på kullens krön och väntar på Michel, får monsieur Andesmas besök av först dennes lilla dotter och sedan dennes hustru, vilka båda kommer med bud om att Michel snart är på väg.Monsieur Andesmas kan se Valéries bil där den står parkerad invid torget Valérie som han vill ge byn, havet, himlen, ja allt  

Med sedvanligt mästerskap antyder Marguerite Duras mer än hon skriver ut och låter personerna komma oss till mötes som skygga djur vars närhet vi måste göra oss förtjänta av. Stämningen är av samma lågintensiva, drabbande slag som i Halv elva en sommarkväll, De små hästarna i Tarquinia och Vicekonsuln (Lind & Co, 2002, 2011,2015). 

MARGUERITE DURAS (1914 1996) är Frankrikes mest uppmärksammade kvinnliga författare under sent 1900-tal. Hon har skrivit över femtio romaner, skådespel och filmmanus. Duras böcker utmärks av sin starka, nästan filmiska, närvarokänsla.