Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen.

Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system?

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.  

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020).

 "I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022

"Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN 

"Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

"Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning  

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP