Klas Östergrens första stora och riktigt mogna roman handlar om en barndom och uppväxt på Lilla Essingen, ett stadslandskap han återvänt till ett flertal gånger. Berättaren brottas med det Ingmar Bergman skulle ha kallat ”dämoner”, men som här är ”fantomer”, spöken ur ett ganska nära förflutet: en far med ett omåttligt bekräftelsebehov, och den första kärleken. Klas Östergren var verkligen på väg, men fortfarande bara 23 år gammal.