Martin P:son Nilsson (1874–1967) har med fog karakteriserats som »en av de verkligt stora gestalterna i europeisk humanistisk forskning under 1900-talet« (Krister Hanell, 1968). Född i nordöstskånska Ballingslöv, hade Nilsson en förankring i svensk allmogekultur som fick betydelse för hans insats som arkeolog och religionshistoriker med det antika Grekland i fokus, inte minst i Greek Popular Religion från 1940. Med sin 1920-talsforskning, krönt av Homer and Mycenae från 1933, hade han då redan öppnat ett nytt rum i historien, den mykenska epokens.