Inspirerande, vackert och vemodigt från en av vår tids största landskapsarkitekter

Brev från min trädgård är en bok om en trädgård som inte liknar någon annan trädgårdsbok. I femtiofyra brev till släkt, vänner, själsfränder och potentater i när och fjärran - såväl i rum som i tid - berättar Sven-Ingvar Andersson, en av vår tids stora trädgårds- och landskapsarkitekter, om sin trädgård Marnas och vad andras verk och tankar har betytt för den. För Agatha Christie förklarar han vad en bra trädgård och en bra deckare har gemensamt: de många villospåren. Kung Bore får veta en del om de olyckor som han ställt till med. Åt barnbarnet Victor anförtror han sina framtidsplaner för den trädhydda som de har byggt gemensamt. Till Albrecht Dürer skriver han om aklejor och till Le Corbusier om cementgolvet vid sin utomhusduschplats.

Det är spirituellt, roligt och djupt allvarligt. För Sven-Ingvar Andersson var trädgården ingen hobby utan en plats där erfarenheter, kunnande, poesi, drömmar och verklighet möttes. Han avled i juli 2007, 79 år gammal. Innan dess hade han hunnit bli färdig med sin bok.

Brev från min trädgård är illustrerad med Sven-Ingvar Anderssons egna fotografier och teckningar.

"Jag har hört att man kan dö av att dricka ett glas vatten, som det har stått en bukettt snödroppar i. Stämmer det? Man kunde ju provsmaka, men jag vill inte riskera att få en erfarenhet som gör alla andra erfarenheter oanvändbara. (...) Snödropparna på Marnas kommer lite varstans. Kan det vara sorkarna som släpar runt med lökarna men finner dem för beska att äta? Får de kanske lite frön med sig också? Snödropparna kommer alltså lite varstans men finner sig tillrätta på bestämda platser, framför allt i närheten av ligusterhäckarna. Där känner de sig trygga." (Sven-Ingvar Andersson skriver till journalisten Lotte Möller)