Människor har i alla tider försökt göra sig en bild av den värld de lever i. Den här boken berättar hur den naturvetenskapliga världsbilden vuxit fram, från tanken på jorden som en skiva under en himmelskupa över insikten att den är ett stort klot och att den ingår i ett planetsystem till förståelsen att vår sol är en liten stjärna bland många miljarder andra i ett jättesystem, galaxen Vintergatan - som i sin tur är bara en av universums alla galaxer.

Tillväxten av vår kunskap har ibland gått i små steg, ibland med stora språng när våra avståndsskalor har reviderats. Och i snart hundra år har vi dessutom också vetat att hela universum i sig självt växer. Avstånden mellan galaxerna ökar oavlåtligt och allt fortare - det vet vi sedan tjugofem år. Innan dess trodde man allmänt att expansionen borde sakta in till följd av gravitationen mellan galaxerna.

I boken presenteras också några idéer om hur universum är funtat och fungerar som - om de skulle visa sig hålla - kan lösa upp ett av kosmologins största problem: varför går inte expansionen katastrofalt snabbt?

Gunnar Welin är astronom och har sedan 1995 arbetat med tidskriften Populär Astronomi och dess föregångare, först som huvudredaktör och senare som biträdande redaktör. Han har bland annat skrivit boken Astronomi för alla (Prisma 1985, 1990 och 1996) och översatt en mängd böcker, främst om populär astronomi, men även naturvetenskapliga verk av Imma­nuel Kant.