I 1830-talets Sverige talade man allt oftare om en genomgripande kris. Man menade att samhällsrelationerna befann sig i upplösning och att samhällsordningen hotades av de lägre klassernas beteende. Farhågor om en revolution återkom ständigt.

Den isolerade medborgaren handlar om hur man vid denna tid försökte förändra beteenden och tänkesätt hos fångar, fattiga och arbetare. Allt fler menade att samhällsutvecklingen gjorde det nödvändigt att forma dessa till individer med förmåga till självreflexion, självreglering och medborgerlighet. De lägre klasserna skildes på detta sätt också ut som ett viktigt kunskapsområde. I diskussionerna om nya fängelser, fattigvårdsorganisationer och bildningsföreningar etablerades det moderna samhällets reformism.

Frans Lundgren är forskare och lärare i idé- och lärdomshistoria, verksam vid Uppsala universitet. Den isolerade medborgaren är hans doktorsavhandling.