En känsla av rotlöshet och främlingskap förföljer henne. Hon försöker rädda andra vilsna själar när hon skulle behöva rädda sig själv. Hon utnyttjas av adoptivfadern och av hans bekanta när fadern ligger berusad. Ingen kommer till det försvarslösa barnets undsättning. Inte ens adoptivmodern. Hon växer upp med faktumet att hon är till för andra men inte för sig själv.

Senare drabbas hon av ett självskadebeteende. Hon inser inte att hon utnyttjats av männen som hon sökte kärlek och bekräftelse hos. Hon söker hjälp hos myndighetspersoner när hon inser att hennes beteende är ohållbart, även där utsätts hon för kränkningar.

När hon läser om en utredning, Statens Vanvårdsutredning, söker hon dit och antas. Hon känner sig säker på att hon kommer att få ersättning för de övergrepp hon utsatts för i adoptivhemmet. När beslutet efter många års väntan slutligen kommer, inser hon att hon än en gång svikits av samhället.

Detta är en den 2:a utgåvan.