Under de senaste åren har det skett en dramatisk ökning av tillämpad samhällsforskning i Sverige. Författarna frågar sig hur all denna forskning använts och vilken funktion den har, särskilt i socialt arbete. Är den ett bidrag till hunsade och förnedrade människors frigörelse, eller befäster den bara deras underordning genom att skapa en expertis som legitimerar den rådande ordningen?