Organiseras industrin så att de som arbetar i den kan utnyttja sin kreativitet och utveckla de processer och produkter de ägnar sig åt? Eller är det så att man förslösar mänsklig begåvning och kreativitet inom den industriella produktionen och kanske rent av bidrar till att fördumma dem som arbetar där? Med utgångspunkt i synen på arbetsdelningen visas här hur dessa industriella kunskapsbildningsproblem har diskuterats allt sedan industrisamhällets barndom. Redan före industriella revolutionen organiserades produktionen gärna efter en skarp uppdelning mellan handens och hjärnans arbete och med en hög grad av specialisering. Staffan Laestadius granskar de djupt rotade föreställningarna om hur produktionen av vårt materiella välstånd ska organiseras. Därmed läggs en bred historisk grund för diskussionen om hur industrin ska organiseras i framtiden.