En gammal krutgubbe vaknar upp på sjukhus i Helsingfors efter ett slaganfall. Till en början minns han ingenting, sjuttio år är borta, hela hans liv, och tror sig vara i Moskva. Obegripligt nog verkar emellertid personalen vara fullkomligt okunnig om den staden. Men efter ett par veckor blir han sig själv igen. Inte helt, förstås, men han vet i alla fall vem han är. Han är änkling och har en son. Sonen arbetar för tillfället som förgyllare i Isakskatedralen i S:t Petersburg inför stadens trehundraårsjubileum. Han oroar sig för att sonen kan ha gått och blivit religiös. Fast pojken kanske bara har börjat tänka lite djupare tankar? Det vore i så fall inte ett ögonblick för tidigt. När han blir utskriven bär det av mot S:t Petersburg. Han ska träffa sonen och göra allt bra mellan dem igen. Äventyret har bara börjat... Kari Hotakainen slog igenom med den lika tragiska som komiska romanen Löpgravsvägen, för vilken han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris. Hans böcker påminner om Arto Paasilinnas men Hotakainens humor är något mildare och svartare än Paasilinnas.