I doktorsavhandlingen Den sinnliga uppmärksamheten. Materiellt ekokritiska läsningar av svensk prosa från antropocen utforskar litteraturvetaren Johanna Lindbo skönlitteraturens förmåga att skildra det mer-än-mänskliga. Med hjälp av metaforanalys och en uppmärksam läsart undersöker hon ett antal svenska prosatexter publicerade från efterkrigstiden och framåt. Under denna tidsepok har frågor om vad det innebär att vara av världen blivit alltmer akuta. Lindbo uppmärksammar skildringar av naturfenomen som berg, sand, växter och hav, för visa hur dessa bidrar till nya betydelseskikt och etiska anrop i berättelserna.