Gunnar Brage är en bitter gammal man på ett äldreboende. För att få tiden att gå, tänker han tillbaka och skriver ner händelser ur sitt bedrövliga liv. Det börjar med att han som spädbarn blir lämnad utanför polisstationen i Arboga, den kalla vintern 1933. Han placeras i fosterhemmet från helvetet där hans uppväxt kommer att präglas av vanvård och övergrepp. I tonåren hamnar han på olika uppfostringsanstalter och hittar där en inkörsport till kriminalitet som sedan kommer att bli en stor del av hans fortsatta liv. Gunnar är ingen ond människa. Han har empati och månar om rättvisa och vore det inte för alla hemska minnen från uppväxten, skulle han nog kunnat leva ett bättre liv. Men mitt i allt elände, lyckas han på något vis hitta små ljuspunkter i tillvaron som får honom att inse att även ett skitliv kan vara värt att levas.