Vera är med sin pojkvän Anton och hans familj i deras sommarstuga. Stugan är ett gammalt soldattorp och Anton visar en bild av den siste soldaten som bodde där. Det sägs att han spökar. Stugan är liten, så Vera och Anton ska tälta i trädgården. Det är mysigt. Men mitt i natten väcks de av ett ljud. En iskall vind far genom tältet, och så hörs en röst: ”Nu … kommer … jag … och … tar … er!”
I Kerstin Lundberg Hahns fjärde lättlästa skräckbok står ett gammalt soldattorp i centrum. Här bodde för länge sedan en soldat med sin familj. Nu är de döda sedan länge, och torpet används som sommarstuga. Men det verkar som om någon från förr dröjer sig kvar i huset … Kerstin skriver lättläst skräck som kryper inunder skinnet på läsaren. Hon har tidigare skrämt slag på oss med levande fettklumpar i avloppet, uråldriga hämndlystna varelser under golvplankorna, och myllrande råttor med små, blodiga munnar.