Rätten till bostad är en mänsklig rättighet som kommer till uttryck i såväl den svenska grundlagen som i internationella konventioner som Sverige tillträtt. Av tidigare studier framgår att hemlöshet och otrygga boendesituationer är ett problem för många i Sverige. Hur kan det komma sig att rätten till bostad är en mänsklig rättighet samtidigt som människor lever i hemlöshet? Den här rättsvetenskapliga avhandlingen handlar om det allmännas ansvar att förverkliga rätten till bostad för enskilda som inte kan ordna en bostad på egen hand, eller med andra ord, rätten till bostad i det sociala skyddsnätet. Det allmännas rättsliga ansvar analyseras med utgångspunkt i såväl internationell som nationell rätt. En slutsats som dras i avhandlingen är att den rättsliga regleringen som är avsedd att förverkliga rätten till bostad innefattar rättsliga motsättningar och andra brister som innebär att det saknas ett heltäckande socialt skyddsnät avseende rätten till bostad. Detta får till följd att människor som saknar en trygg bostad och som inte har möjlighet att skaffa en bostad på egen hand riskerar att bli utan stöd av det allmänna. Dagens rättsliga reglering säkerställer med andra ord inte att alla människors rätt till bostad förverkligas. Detta är en doktorsavhandling i rättsvetenskap med inriktning mot offentlig rätt vid Stockholms universitet 12023].