I Trädgårdens textur är den privatägda trädgården i Sverige under nittonhundratalets första årtionden i fokus. Perioden utgjorde en brytningstid i flera avseenden och var ur ett trädgårdsperspektiv särskilt dynamisk. Artonhundratalets genomgripande förändringar skapade nya förutsättningar för individen såväl som för samhället i stort, i positiv och negativ bemärkelse. En trädgård för rekreation hade tidigare varit förbehållet de övre samhällsskikten, men genom egnahemsrörelsen och andra satsningar för mindre bemedlade fick fler tillgång till en egen täppa för både nytta och nöje. I politiken diskuterades trädgårdens potential i relation till folkhälsa och nationalekonomi, och dess skönhetsanspråk och funktion ingick i en större konst- och arkitekturdebatt rörande hemmet. Trädgårdsskötseln betraktades därutöver som en lämplig sysselsättning för kvinnor, och under perioden blev det tidigare mansdominerade professionella trädgårdsfältet alltmer tillgängligt också för dem. I den här avhandlingen undersöks den privatägda trädgårdens betydelse i skärningspunkten mellan olika intressen – dess utformning och innehåll såväl som föreställningar om dess potential – med exempel från litteratur och små och stora trädgårdar från Västerbotten i norr till Skåne i söder. Detta är en doktorsavhandling i konstvetenskap vid Stockholms universitet 2024.