Clas Livijns (1781–1844) författarskap hör hemma i ett tidevarv som kan tyckas avlägset. I själva verket bärs det av idéer, anspråk och konstnärliga strävanden som återfinns ännu i modernismens och postmodernismens epok. I sin minnesteckning tar Kjell Espmark ett originellt grepp genom att låta Livijn själv se tillbaka på sitt liv i en fingerad dialog med utgivaren av hans minnen.