I KRAMABSTINENS – skramlad scenpoesi, skriver Louise Halvardsson om avsaknad av biologisk klocka, K-märkning av ett ex, fikarumsskräck, sorg över en död mormor och att söka jobb som kramerska. KRAMABSTINENS är en bok som relaterar till ensamhet i olika former och blev till under coronapandemin, då livet som scenpoet radikalt förändrats med inställda events, begränsad publik och hemliga poesiträffar. "Rått och högt i tak, språkligt lekfullt och skrivet med säker rytmkänsla" – BTJ om debutdiktsamlingen Hejdå tonårsångest Författaren och poeten LOUISE HALVARDSSON framför dikter på gator och torg, i teatersalonger och på biblioteksbalkonger, på festivaler och i skolsalar, på krogar och kaféer, i skogar och på sjukhus. Hon samarbetar ofta med musiker och performancekonstnärer. Halvardsson debuterade 2007 med ungdomsromanen Punkindustriell hårdrockare med attityd som vann Författarförbundets debutantpris Slangbellan. Hon har även gett ut Punkpoet med svensk brytning, diktsamlingen Hejdå tonårsångest samt reportageboken Svenglish. Utdrag ur boken: "Vi har målat in oss i ett hörn men det är bara vi som vet att om vi trycker tillräckligt hårt med våra rosa fingrar kommer väggarna falla"