Jag heter Erik Johan Eriksson och jag har skrivit i över 20 år. Jag är mycket inspirerad av klassiker men plockar rikt från poesins förråd. Jag växter upp med dyslexi och var på så sätt utestängd från språket delvis i många år. Detta har präglat mig. Jag älskar svenska och engelska språket till bristningsgränsen och kanske är det därför jag så enkelt kan skriva vackert. Jag har på något sätt funnit min röst som författare och jag vill dela den med världen. Jag vill väcka samma kärlek i bröstet hos andra så som jag känner vid bra poesi. Dikterna som jag bifogar är starka. De är skrivna under ett nervsammanbrott och drogutlöst psykos. Därmed tar vissa dikter mytologiska eller nästan religiösa mönster. Men det finns så mycket annat. Vardagsobservationer. Saknaden efter min son. Avtändningen när jag slutade ta amfetamin varje dag. Psykiatrin. Ja. Det är ett rikt manus och jag hoppas ni gillar det.