De senaste decennierna har den sjöfart som finns kvar i Sverige flyttats allt längre ut från centrum. Städerna växer och trycket på utveckling är stort. Men i ivern att riva och bygga nytt är det risk att viktiga kulturvärden glöms bort. Vårt kollektiva minne av att vara sjöfarare – vikingar, sjömän, hamnsjåare, varvsarbetare, tullare och handelsmän – är något att vara stolt över.

Stadens maritima symbolvärde kan, förutom att skapa identitet, även utnyttjas kommersiellt. Magasinsbyggnader, tullhus och hamnar kan bli plats för kaféer, restauranger och kulturevenemang. Nedlagda industriområden förvandlas till bostäder och kontor. Hamnområden inrättas som friluftsbad. Skyltar, byggnader, statyer och andra symboler kan lyfta fram vår gemensamma historia.

Men hur kommuniceras städernas sjöfartshistoria? I vilken utsträckning kan man tala om ett aktivt bevarande och i vilken grad har det varit passivt och mer slumpmässigt? Och hur ser morgondagen ut?

I På spaning efter sjöfartsstaden söker författarna svaren i Stockholm, Göteborg, Malmö, Karlskrona, Kalmar och Åbo, mellan bortglömda varv och slitna tågrälsar, eleganta redarkontor och minnesvärda monument.