Johannes, som närmar sig sextio år, arbetar tillsammans med den några år yngre Klara. Länge har han känt sig kritiskt granskad av henne och upplevt obehag av hennes närvaro. En dag under en lunch öppnar hon sig överraskande för honom och berättar att hon drabbats av cancer. När de dessutom av en slump upptäcker att den klassiska musiken är ett stort gemensamt intresse, förändras sakta hans bild av henne.

De många, långa och innerliga samtalen om klassisk musik kommer till slut även in på det personliga. Det visar sig att de är något av ensamvargar trots att de båda är upptagna i fasta relationer. Aldrig någonsin tidigare har Johannes heller känt sig så sedd och Klara visar honom ett frimodigare sätt att förhålla sig till livet. De närmar sig varandra oändligt långsamt men vågar han lita på att hon verkligen vill honom väl?

Cadenza är en berättelse om hur våra fantasier spelar oss spratt och om vår rädsla att visa oss sårbara. Torsten Eriksson skildrar här hur lätt vi tar till flykten när vi känner oss det minsta oönskade men också den obändiga kraften inom oss när vi tror oss ha hittat en själsfrände.

Som titeln antyder är klassisk musik ett av romanens teman och innehåller många referenser till olika verk. I slutet av boken finns en lista över dem. På bokens hemsida finns en länk till en Spotifylista med samma verk.
https://www.torsteneriksson.se/cadenza

Förutom musiken visar Cadenza på hur också litteratur, poesi och geologi(!) kan bidra till att vi upplever livet på ett djupare plan.