Modernismens stora poet i ny utgåva

T. S. Eliot placerades redan med sina tidiga diktsamlingar bland 1900-talets stora poeter. Debutdikten J. Alfred Prufrocks kärlekssång publicerades på initiativ av Ezra Pound i den prestigefyllda tidskriften Poetry 1915 och möttes av skepticism. Dikten, som då betraktades som avvikande, är numera ett av de tydligaste exemplen på det som blev brytpunkten mellan den romantiska diktningen och modernismen.
Eliot är en stämningens och gåtfullhetens mästare, något som samtidigt gör honom tidstypisk, eftersom han skrev i övergången mellan två epoker, i en tid av dunkla, ovissa framtidsvisioner. Hans poesi är ett tidsdokument över efterkrigstidens moralupplösning och viktorianismens död, men också ett uttryck för det djupt personliga: ett turbulent äktenskap och hans egna depressioner.
Dikter 1909-1962 samlar en stor andel av T. S. Eliots viktigaste poesi, i svensk översättning av Erik Lindman Mata, Thomas Warburton, Erik Blomberg, Karin Boye och Artur Lundkvist, med ett nyskrivet förord av författaren Erik Lindman Mata.

THOMAS STEARNS ELIOT [1888-1965] född i St. Louis, Missouri, tillhör de största engelskspråkiga poeterna och var en av modernismens centrala figurer. Hans långdikt Det öde landet betraktas som ett av 1900-talets viktigaste verk. Eliot flyttade som tjugofemåring till England och blev engelsk medborgare 1927, samtidigt som han avsade sig sitt amerikanska medborgarskap. Han umgicks i samma litterära kretsar som Ezra Pound och William Butler Yeats, och bidrog till utgivningen av James Joyce Ulysses.