Det är speciellt med falska kastanjer. Just de träden följer inte naturens vanliga ordning. Om de får feeling kan de börja blomma mitt i vintern. Kastanjeträden gömmer sina silkeslena frön inuti taggiga kapslar. Alla andra frön är designade så att de lätt kan sprida sig med vinden, havet eller djuren för att kunna växa upp på nya platser. Men inte de falska kastanjerna. De måste plockas upp av en hand, stoppas i en ficka och färdas vidare så. Det är barnen som sprider de falska kastanjerna.

Och det var precis så Gertrud hamnade i Paris.

Unge Albin drömmer om ett Hemingwayskt myllrande liv i Paris, men han hänger mest olyckligt ensam i Luxembourgträdgården, läsandes bok efter bok efter bok.

Gertruds plan är att hon bara ska sitta framför sitt lilla kastanjeträd i Sörmland, dricka te, skälla på postbilen och läsa böcker tills hon faller död ner. Högst oväntat, inte minst för henne själv, ändrar hon på alla sina planer när Albin kallar på henne från Paris.

Parisaren Didier säljer gamla böcker, i uråldriga gröna bokskåp vid den tusenåriga floden Seine och själv är han verkligen inte purung heller. Hans enda höga nöje är att skissa på sitt väntande gravkapell med inbyggda bokhyllor.

Så här hade allt kunnat fortsätta. Om det inte vore för den där unga kvinnan i Luxembourgträdgården som Albin sitter och tittar på. Hon läser nämligen precis samma bok som honom. När hon lyfter sig och börjar promenera ut från parken, gör Albin detsamma. Av ren nyfikenhet vill han bara se vart hon är på väg. Detta tar honom till sex medeltida gobelänger, som handlar om våra sex sinnen. Känseln, doften, smaken, synen, hörseln och vårt sjätte sinne – att våga älska.

Kastanjekvartetten är en historia om fyra borttappade människor. Som blir upphittade av varandra. Och samtidigt som Paris alla kastanjeträd exploderar i blomning tvingas våra fyra vänner att möta alla sina sex sinnen. Vare sig de vill eller ej.