Det som i dag återstår av hospitalet är fragment. Kartblad. Anteckningar. Fotografier utan datum. Röster som motsäger varandra – eller tiger. Denna bok är inte en sammanhängande berättelse, utan en rekonstruktion. Byggd av efterlämnade dokument, tekniska ritningar, personalminnen och sådant som aldrig borde ha skrivits ned. Här följs institutionens utveckling genom korridorer, kulvertar och administrativa beslut. Genom behandlingar som bytte namn men sällan natur. Genom ett system där omsorg och kontroll gradvis blev svåra att skilja åt. Patienterna är ofta anonyma. Personalen talar i efterhand. Tystnaden är det mest konsekventa vittnet. Detta är ingen uppgörelse och ingen anklagelse. Det är ett försök att förstå hur ett samhälle organiserar sitt samvete – och vad som blir kvar när byggnaderna står tomma.