I den här studien utforskas om och hur rådande samhälleliga normer om individen som central och ofta oberoende entitet och om individens eget ansvar för sina handlingar och prestationer ger avtryck i skolvardagen på två svenska skolor. Mer specifikt undersöks om dessa individualiseringsnormer kommer till uttryck i de medverkande lärarnas och elevernas narrativ, och då närmare bestämt narrativ som kan relateras till tre av skolans centrala uppdrag: undervisningsorganiserande, elevvärderande och ordningsupprätthållande. Undersökningen mynnar ut i att normerna återspeglas på olika sätt och i olika hög grad i olika narrativ, en återspegling som präglas av spänningar och motsättningar. Dels ställs olika individualiseringsprinciper och individorienterade förklaringsmodeller mot varandra, dels stöts och blöts individualiseringsnormerna mot det övergripande kollektivistiska skoluppdrag enligt vilket skolan har ett ansvar att erbjuda alla elever likartad utbildning. Studien visar hur normerna och detta uppdrag ibland är förenliga med varandra och ibland utmanar varandra, vilket innebär att skolans grad av ansvar för elevens studieprestationer i narrativen pendlar fram och tillbaka från mer eller mindre genomgripande till begränsat och ökat ansvar. Detta är en doktorsavhandling i Socialantropologi vid Stockholms universitet 2025.